Dag 17 - Mitt favoritminne

Ojdå, här finns det mååånga!

Minne nummer ett! Det absolut bästa minnet någonsin!
Raffi blev inlagd på Slöinge för livmoderinflammation. Inflammationen var långt gången och Raffi var jätte dålig. Hon fick stanna på Slöinge i flera dagar.
Dagen vi skulle hämta henne sa djurskötaren att vi inte skall förvänta oss att hon kommer bli glad när vi kommer, eftersom hon är så trött efter operationen.
Raffi är typen som aldrig gnyr av glädje, utan visar sin tacksamhet genom att vifta på svansen.
När vi kom in i rummet möttes vi av världens lyckligaste och gladaste hund. Hon näst intill skrek av glädje.
Låter kanske inte som ett bra minne, men jag kan lova att det var helt underbart!

Minne nummer två!
Första övernattningen med Mattias! Tänk så kär man var (även om man är lika kär nu så pirrade det ju i hela kroppen bara vid tanken att sova bredvid han!) Den natten tyckte jag att jag aldrig hade varit lyckligare.

Minne nummer tre!

Jakob föds! Jag och Sandra sov inne hos mamma och så väckte Sandra mig mitt i natten och sa att mamma ch pappa hade åkt in till BB. Inte för att jag brydde mig så mycket just då, jag var 7 år och behövde min skönhetssömn. Dagen efter när pappa kom och hämtade oss och vi fick åka och hälsa på var jag väldigt lycklig. Min första lillebror :)

Finns MÅNGA MÅNGA mer underbara minnen, men just nu får ni nöja er med detta! :)



Saknade, älskade Raffi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0